Flyttfåglar

Ligger i sängen och filurar.
När hösten kommer så är i princip alla jag nu umgås med förmodligen utflyttade från Åmål. De kommer att plugga eller jobba på olika orter runt om i landet.
Kvar kommer jag att sitta. I Åmål. Med en en bitter höst som kryper sig på.

Det känns förskräckligt att ens tänka tanken.

Åmål är inte så stort att nya vänner och bekantskaper växer på klasar precis. Är det då läge att stanna kvar? Att binda upp sig på någonting?
Jag har alltid sagt att jag "aldrig kommer bli kvar i den här jävla hålan". Som det känns just nu så är jag den enda som blir kvar.
Hemska, hemska scenario.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0