dlovgren

De buskbeklädda, mansliknande feminister till kvinnor - dom som går under beteckningen "superflator" - kommer att rasa över detta inlägg. Dom kommer vilja kedja fast mina vrister i 50-kilos-stenar och sänka mig till botten. Dom kommer vilja binda fast mig och bilda en storslagen majbrasa av min kropp. Dom kommer till och med gå så långt, att dom gör en remake av filmatiseringen om den franska superflatan Jean D´arcs avrättning.

Nej, det var väl kanske att ta i en aning. Jag tänker ju bara bjuda på lite mjukporr här i bloggen.

Var så goda.

Rubriken har ingenting med vad detta inlägg kommer att handla om, så förväntar du dig ett storslaget äventyr från Skåneland, ja, då kan du klicka dig vidare till www.pågatåg.se.

In fact, detta inlägg kommer inte att handla om någonting alls. Det är bara jag, min X-ray energy drink och Slagsmålsklubben som vill ha lite uppmärksamhet.

Det är måndag förmiddag. Solen skiner. Syrénen blommar vitt. Då kan man:
- Få tandsten bortplockat från hörntänderna av en tant med cigarettstinkade fingrar.
- Svara på beundrarbrev.
- Plocka dagens skörd av Kir i trädgården. Glorian är nu alldeles kristallklar.
- Sätta sig i solstolen och ladda för att ännu en helg ligger alldeles runt knuten och väntar.

 
Nyplockad Kir.

Vilken jävlarns mördarhelg som just i detta nu tar slut.
Jag sitter här med klös -och blåmärken över hela armarna, ryggont och kisande ögon. Det är smällar man får ta när man lever la vida loca.

Fredagen bjöd på "uppvärmning" inför the BYZ-day. Ett tiotal grabbar slog sig ner på min veranda, öppnade sina Kir och mådde magnifikt. Det som var menat att vara en grillafton med Kir, blev istället Kir och vattenpipa med grill. Vi stiftade också bekantskap med "we no speak americano", vilken ledde till att hela stället gungade (g u n g a d e). Polacken som byggt skiten ska ha all cred i världen för att bygget höll... 

Vaknar runt ett av att Sand ringer.
- Eyy, förfest nu, KOM!
Ett glas Kir och en macka senare var jag påväg mot vad som skulle bli en lång och tät dimma av dumheter.
Jesper och Sand fyllde 20 för dom som inte uppfattat det, och därför bjöds det naturligtvis upp till bra fylledans. Bra, bra grejor.
Därefter hamnade plötsligt alla hos mig (fråga mig inte hur det gick till). Förutom det 20-talet stora grabbgäng som varit hos Jesper, så dök hela Kristinebergs fjortiselit upp. Trevligt, natuligtvis. I takt med att gräsmattan förvandlades till ett festivalområde, började jag få smått panik. Körde därför iväg alla, var allt för nära att gå loss med nävarna på en 14-årig tjej, och tog ett sista depåstopp innan HC.
Sen vare ju BYZ också. Jag stog längst fram, naturligtvis. Legendary. Avslutade kvällen med att sitta och prata ivet med Frida i den ljumma sommarnatten.

Vad jag gjort idag? Vad fan tror du?
Att ha fest är roligt. Dagen efter är åt helvete.

Helg med tre ord: Kir, kaos, majestätisk.


Hejade fram ett gäng cyklister...


Blev tejpad...


Stabil uppställning.


Körde festival på hemmaplan...


front row på BYZ


We no speak Americano!

Det är snart dags för fotbolls-VM att kicka igång. Gött. Eftersom inte Sverige är med av årets upplaga, så har jag bestämt mig att hålla på Nordkorea istället. Med piskan i ryggen och bödeln väntandes på hemmaplan vid ett misslyckande, så tror jag stenhårt på det här laget. Dom kommer att ge allt och lite till, var så säkra på den saken. Dessutom har man klasspelare på mittfältet som Mun In-Guk, Kim Kum-II och Kim Kuk-Jin. Lägg till en enorm underskattning från sina motståndare, så förstår ni att Nordkorea är ett lag för att hämta hem guldet till den store ledaren.

Eurovisionen är tillbaka, vilket jag naturligtvis lyfter på hatten för. Nog bor det en figur inom mig som vill spöka ut sig och vara schlagerdiva, visst, det gör det. 75% av alla bidrag är så dåliga att jag sitter och skrattar högt, 10% får mig att gråta av lidande, medan vart nionde får mig att tjuta av förtjusning.

Just därför gillar jag Eurovisionen. Det är humor.

Vad experten har för utlåtande om gårdagens semifinal?
Tja, det var väl kanske mer skratt och tårar än förtjusning. Självklart förde jag protokoll under kvällens gång, och utfallet blev 8 av 10 rätt gällande vilka som tog sig till final. Ett ganska bra facit. Däremot är jag besviken över att Estland inte gick vidare, tyckte den var kusligt (med betoning på kusligt) bra. Precis som min favorit i fjolårets eurovision, Bistro Voda - Bosnia, så gick den inte bra i tävlingen.

Flopp: Lettland. En av storfavoriterna sjöng så dåligt att till och med morsan rynkade på näsan.
Flipp: Finland. Vitare och mer karelskt än vad Finland skickade iår kan det knappast bli? Eller?
Vinnare, 2010: Norge, utmanad av Vitryssland och Grekland.

Då varé bokat å klart, och David sätter sig därmed på laddning inför vad som kommas skall - roddan 14-27june.

Kommer bli majestätiskt.

Ni, kära följeslagare (ja, ni är många och trogna, tro det eller ej), kan nu börja ladda ni också. För bra uppdatering á la galenskap´09 kommer det bli också från årets äventyr. Låt oss kalla det "The return of King". Kan lova att det blir dumheter och storslagna återberättelser om nattliga äventyr, idiotiska mopedturer och extrema upplevelser även iår. Hur jag kan lova det? Tja, skakar inte jag fram happenings på löpande band, så kommer min följeslagare Jacob Hunken Holmedahl att stå för dem. Finns liksom inga tvivel om den saken.

Överlever förmodligen denna sejouren också, vilket på nåt sätt känns nödvändigt för att det hela ska bli roligt.

Varför då? Varför kliar och sticker det över hela kroppen min? Har gjort så de senaste dagarna och inga hudkrämer hjälper. Finns heller inga utslag eller tecken på att solen bränt min vita hy - det bara sticker och kliar utan anledning?!

I R R I T E R A N D E. . .

Var hos the ghost med ett annat ghost och kimen igår. Vi kollade på hockey x 2, lirade kart och såg CL-finalen. Alla tre matcherna fick mig att må dåligt när slutsignalen ljöd. Åt helvete med idrott.

Kan det vara cancer? Spetälsk? Klamydia?

Lyssnar på Justin Bieber. Kan inte bestämma mig om jag ska dyrka eller avsky honom. Han är ju så...hopplös.

Nu är det snart dags för en månad med oändligt mycket roligheter. BYZ, utfykt, studenter och dess fester, jobb på expert, fotbolls-VM och Rhodos i två veckor. Bra start på en sommar som kommer spenderas till stor del inomhus.

Någon som känner en medicinman?

Liten, dräktig paddhona. Skymtades på Odengatan, 01:05



Burdus alfahane. Orörlig och välgödd med tendens till hjulbenthet. Kunde skådas på GustavAdolfsgatan, 01:14



Parningstider i Lövgrens rodondenero, GustavAdolfsgatan 30.

Ja, ni kanske sitter och undrar: Vad gör David såhär på fredagskvällen, egentligen? 
Det kan jag enkelt svara på. Jag sitter och käkar ljummen choritzo, potatissallad och sparris. Det smakar lite sisådär, eftersom jag just tvingade mig att se slutet av filmen Braveheart. Det var oerhört dumt gjort, får ju kväljningar av allt slatter och pill i magen på vår gode vän William Wallace.

Övriga kvällen kommer nog spenderas framför pokerbordet hos Löffe. Tror jag i vilket fall?

Första heldagen, 9-18:30, slutade med braksuccé! 1:a på dagsrankingen: David Lövgren. Jodå, det är sant. Sålde av bl a fyra kameror, en TV och mobil med tillhörande abbonemang efter lunchen. Bra drag i Kassa di Davido.

Det här bir bra det.


Såhär såg Braveheart ut när engelsmännen var färdiga med honom. 

Sitter bakom kulisserna och käkar en sallad (som inte innehåller sallad, utan bara pasta & räkor). Är en smula stolt, har nämligen sålt min första kamera - på första försöket!
Ja pitchade.
Jag log.
Jag var görtrevlig.
Men jag var framförallt jävligt smart! 200kr i rabatt på kameran ledde till att jag fick sålt även väska, minneskort, försäkring och instruktionsbok. Catching.

Det är jävligt roligt det här, faktiskt. Man går in i en roll och bara kör, vilket är fantastiskt inspirerande och kul.

Dags att gå på de stora maskinerna.

Norr om Värmlandsbro finns det, ja just det, en bro! Grejen med den här bron är att den är väldigt smal och trafikeras av tung trafik i 90km/h. Dessutom svänger den skarpt åt vänster.
På min väg till Karlstad denna eftermiddag så låg jag, ganska tätt, bakom en långtradare över denna bro. Helt plötsligt slänger sig två bilar - som är påväg att köra om i en hiskerlig hastighet - in sig mellan mig och långtradaren, på grund av mötande trafik. Jag fick i princip tvärnita och lade mig på tutan. Bägaren rann över - ordentligt!

Payback time.

Vid efterföljande raksträcka trampade jag därför gasen i bott och körde om de två bilarna och slängde mig in bakom långtradaren - precis som dom tidigare gjort. När jag sedan ser att bilen bakom gör sats att köra om oss båda, så slänger jag mig ut framför - den jäveln ska fan i helvete inte komma om mig.
Not.
This.
Day.
De tre efterföljande milen blir en adrenalinstinn resa. Gång på gång tar de två bilarna sats för att köra om mig - gång på gång svarade jag med att sätta gasen i bott. På motorvägen mellan Segmon och Grums trissades hastigheten upp till brutalt höga hastigheter. Genom Grums däremot, på den enkelfiliga vägen, gick det däremot äckligt långsamt, allt för att jävlas med de enormt stressade BWM:arna där bakom.

Laughing out loud...

Någon mil norr om Grums är hastigheten återigen skyhög. Jag lägger mig mitt i vägen för att blocka. Då ser jag ett antal polisbilar vid väggrenen, några hundra meter framför mig. Jag svänger naturligtvis ut till höger och bromsar in kraftigt. De två bilarna flyger förbi i närmare 200 knyck, varpå jag ser att dom börja bromsa in ett par sekunder senare. Båda blir invinkande till kanten där fyra polisbilar stod och väntade. Den ena hann inte ens att stanna för att köra in till sidan, utan blev ståendes på vägen. Långsamt gled jag förbi, och ni kan ju ana hur högt jag skrattade.

Tänk om de två bilarna inte gjort den idiotiska omkörningen på bron norr om V-bro? Då hade dom förmodligen haft sina körkort kvar! =)
Yippie kay yay - motherfuckers!!

Visste du att svensken, enligt studier, får 90% av all sin positiva feedback före det att man fyllt 3 år? Att 3 % ges när man dött.

Är inte det helt åt helvete?

Varför är svensken så rädd för att berömma och uppmuntra familj, vänner och arbetskamrater?

Bilden ovanför visar vart jag har befunnit mig under större delen av måndagen.
Inte har jag varit på hockey som kan tänkas, utan min arbetsgivares säljutbildning var förlagd till LLA:s konferenslokaler, vilket jag tycker är förträffligt. Laget som till vardags spelar i kaffeburken stinker, men dess arena är inte mycket att klaga på.
I alla fall. Åkte upp till Karlstad med förhoppningar om att lära mig hur sälj och avslut fungerar. Vad jag istället fick med mig var en megaboost av energi och självförtroende. Vad som framkallade detta?
- Utbildare Anders, Norrköping.
Jag har aldrig mött en människa - aldrig - med sån energi, positiv gloria och vältalighet. Han fullkomligt körde över mig och de tolva andra säljarna från distriktet med sin makalösa framförhållning. Anders är en människa som kan stirra dig rakt in ögonen på ett fullkomligt ärligt sätt, varpå du bara vill börja skratta och skrika av glädje. En clown, en jesus, en stadsminister och en vän i samma person. Sju timmar pratade han Anders, och jag lyssnade på vartenda ord han sa. Skrattade åt varannan mening. Reflekterade över var tredje.
Otroligt.

Jag känner att jag kommit till helt rätt företag. Expert expanderar enormt just nu, har en enorm potential, framtidstro och en ungdomlighet som är unik. Har träffat flera av de högst uppsatta sjeferna i ledningen, och jag kan inte säga att jag ser någon av dem som boss. De är likvärdiga arbetskollegor, vänner. Individen står i centrum inom Expert, vilket gör att jag kommer att få ett enormt förtroende och frihet att utveckla mina idéer i butiken och på de regionsmöten som kommer hållas varje månad framöver. Det känns oerhört bra måste jag säga.

flyter ihop till en fet jävla smet. Vet varken ut eller in, fram eller bak, upp eller ner. Jag simmar i denna smet, smakar på den och njuter av dess goda smak. Är en riktig finsmakare. Vet inte ens vad jag skriver...

Sätt dig framför datorn på tom skalle och låt fingrarna knappa på tangenterna. Då blir det likt ovan - totalt jävla hopplöst meningslöst.

Har vart ute i svängen även denna helg. Var på Chris Jagger - the brother of mickthebig - för att göra en recension till tisdagens PD. Den har jag skrivit nu. Blev jättedåligt, precis som stämningen på HC i fredags.

Lördagen var grill hos Blixt & Thunder, dricka hos KK & Marie, och slutligen Säffle centrum med Harrys och Stenhuset som anhalter. Åt pommes frites på Bakfickan. Var jättefull. Gick hem med Josefine i ena handen och Jesper i andra. Åkte med Kim hem i morse, tillsammans med en kopp brunt från donken. Var varken bu eller bä.

Blir en och en halv vecka med bra träning och sunt leverna. Sen är det BYZ på HC. Ska stå längst fram...


IDIOTI.

- he´s the one and only jocky coopen.

Ja, det kan man ju undra. Kanske har han tittat lite för djupt i flaskan den senaste tiden, kanske är han upptagen av diverse arbeten, kanske är han bara omotiverad att skriva. Skulle nog kunna säga att det är en blandning utav allt ihop.

Har börjat smyga igång så smått med arbetet på Expert, och det känns riktigt bra måste jag säga. Min chef tror väldigt mycket på mig och jag har ett stort förtroende redan från start. Var på en utbildning i karlstad, eller utbildning, en uppdatering av 2010 års sortiment och dess funktioner. Väldigt mycket info, väldigt mycket överkurs, men också väldigt lärorikt och intressant. En kille från Casio var på plats och demostrerade en del nyheter på marknaden, riktigt coola prylar.

Samma dag, alltså i onsdags, var jag också ute i svängen å härjade. Säffle var det som styrde dumheter, och jag måste medge att Harrys denna onsdag slår det mesta jag varit på i närområdet. Fullsatt, törstigt folk och bra tryck on the dancefloor. Det, tillsammans med ett kanonbra förkrök hos Proper, gör kvällen klart minnesvärd!

Fick för mig att det inte fanns någon att åka med hem till Åmål, tog därför sats började därför knalla på 45:an. Strax före Tveta (6-7km från stan) stannade en bil och plockade upp mig. Var skönt, den promenaden hade tagit mig hela natten...

Ska på Chris Jagger (ja, micks brorsa) på HC ikväll. Jobb för PD. Gå på konsert med en fet timlön tackar man inte nej till. Undrar om dom bjussar på pressöl också?

Det blir Rhodos 15-27juni. Då blir det, ja precis - Dumheter.

Jag trodde aldrig att jag skulle få se mig skriva detta, men: Reinfeldt regerar.
De senaste veckorna har jag börjat fundera lite över vad jag ska rösta på när det vankas val i höst. I grund och botten har jag alltid tänkt mig själv som sosse. De röda är goda - blått är bad. Visst, många som röstar blått vill jag inte förknippa mig med, människor som har en skral människosyn och har storhetsvansinne.
Men ju mer jag intresserat mig för valfrågor och vad partierna och dess ledare står för, så har jag kommit på mig själv med att sympatisera blått.
Det finns frågor på båda sidor som jag tycker är vettiga, men också kassa. Det som skiljer dem åt, enligt mig, är att de blå visar starka - framtidstro.
Reinfeldt är tydlig, rak, beslutsam och visar den pondus som jag tycker krävs för att styra ett land.
Mona däremot... Hon ligger och gnyr. Vrider sig. Skyller ifrån sig. Klankar ner på sin motståndare. Hon snackar om bidrag, bidrag, bidrag, bidrag och ännu mer bidrag. Hon motsäger sig själv i var och varannan mening, har dålig koll på statistik och siffror och är en väldigt svag ledare.

Förutom att jag tycker att Reinfeldt löper ifrån Mona som ledare, så är sossarnas bidragspolitik det som får mig att fundera på att rösta blått. Angående arbetspoltiken sa Mona så här: "Jag tror att människan vill arbeta, att hon är flitig". Samtidigt står hon och säger att skatterna ska höjas markant, att vi ska göra det bättre för dem som är arbetslösa, att vi ska höja bensinskatten avsevärt för att "värna om miljön".
Jag har själv gått arbetslös en längre tid. Jag vet att det inte är lätt ekonomiskt, att det är pain psykiskt. Men att man ska kunna leva gott på att gå arbetslös, att det ska vara lätt att gå utan arbete, att de som arbetar ska behöva betala för dem som ligger hemma - nej, där håller jag inte  med.
Reinfeldt snackar "morot", vilket jag gillar mer. Bidrar man med något i samhället så ska man också belönas. Är man arbetslös så måste man vara lite desperat, så är det bara.
Sen om man sökt arbete aktivt under en längre period utan resultat, visst, då tycker jag att det ska finnas en hjälpande hand. Självklart.



 

Jag är förvirrad, ångestladdad och fullständigt vilse i det vägskäl jag nu har framför mig.

* På bordet framför mig har jag ett jobb (ett riktigt jobb med framtidsutsikter). Jag har också en olustig känsla och en ovilja att ta det här jobbet, mycket eftersom Åmål inte är den stad som jag vill bo i när höstlöven börjar falla. Tar jag det här jobbet, så sätter jag mig också på en båt som jag inte kan kliva av på bra länge. Jag kedjar fast mig med någon som jag inte vet om jag trivs med. Å andra sidan får jag en trygghet i vardagen med en riktigt bra lön, goda referenser och en chans att etablera mig på arbetsmarknaden och skapa en karriär.

* Under bordet ligger en liten ö i en balja och skvalpar. Detta är en ö som jag nu går och tänker på var tredje minut. En ö som väcker otroliga känslor och minnen, som ständigt lockar och drar inne i mitt hjärnkontor. Jag vill bara åka dit och glömma allt vad bekymmer, pengar och måsten heter. Sola, supa, härja och dansa brallorna av mig varenda kväll. Vara stjärna - men ändå totalt anonym och obetydlig.
Problemet är att jag inte har cash för att klara mig speciellt länge där nere, jag har inget boende eller jobb, och jag har ingenting när jag väl måste vända hemåt i september. Då står jag åter på scratch - zero.

Pengar, karriär och trygghet VS. Maximalt nöje med noll framtidsutsikter

Som läget är nu leder alt.1, mycket på grund av en helt annan faktor än ovan nämnda...