dlovgren

Gårdagsaftonen var någonting utöver det vanliga. En kväll som jag förmodligen kommer att minnas för resten av mitt liv. 30 & 40-talisterna snackar om hur hela Sverige stod stilla när man fick stryk mot Brasilien i VM-finalen ´58, samt hur hela bygden satt samlad framför en radioapparat när Ingo mötte Floyd ´59. Svensk idrottshistoria. 
Igår satt jag hemma hos Blixt, tillsammans med Jocke, Oscar och en något vettskrämd Ida. Föga anade vi att det var en speciell afton. Faktum är att vi inte ens hade några förväntigar eller medajförhoppningar på loppet.
Men sedan presenterade sig Johan Olsson för den stora massan, stack iväg alena och hela Sverige (förmodar jag?) började att slita sitt hår. Marcus Hellner och Södergren bromsade upp frustrerade ryssar, norrmän och fransmän.
Fullständig svensk dominans. I ett distanslopp. På OS.
Sedan kom tvisten - en frustrerad ryss och en leende tysk tog upp kampen. Såg kört ut. Då sticker Hellner upp, Olsson följer och två svenskar på pallen är ett faktum.
Fullständig svensk dominans. I ett distanslopp. På OS.

Decibelnivån hemma hos Blixt var förmodligen farligt hög under de sista 10km. Ryktena sägger att det ska finnas videoinspelning av detta?

Ni kan ju gissa vilket som blir Årets lag vid Idottsgalan nästa år!