Bara, bara

Det finns dagar då jag skulle vilja att en stege sänktes ner framför mina fötter. Jag skulle klättra upp i höga skyn och ställa mig på ett litet runt moln. Väl där skulle jag dra ner byxorna, plocka fram dolmen och slutligen pinka på alla människor där nere på marken. Sen skulle jag brista ut i skratt och njuta av att se alla fåniga idioter som springer runt, långt där nere på marken, med piss rinnandes ner för hjässan.

Idag är en sådan dag.

Allt är hopplöst, kraftlöst, meningslöst - löst. Vet inte vad jag vill eller vad jag ska göra. Orkar inte vara trevlig, vill inte va trevlig. Jag vill bara att den där stegen ska dyka upp ur tomma intet, så att jag kan få pinka på folk med gott samvete. Det skulle göra mig glad, i vilket fall för ett ögonblick.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0