Trollhättan, del 2

Var inte i Trollhättan för ingenting. Förutom ett besök på torget, så hann jag dessutom svänga om sjukhuset i stan.
Fick träffa min nya doktor, Dietrich Ahlhausen. Tysk. Som alla tyskar var han mycket noggran och kunnig. Välskolad, skulle jag nog vilja kalla det. I alla fall. Visade sig att jag hade blodbrist som fan, dåligt med järn och en inflammation. Därav en ganska bra anledning till varför jag varit trött och sleten på slutet, förutom att magen varit omelett då.
Fick även göra den mest obehagliga undersökning jag någonsin gjort (går inte in på mer detaljer), samt fick mig ett dropp med järn och andra stärkande krumilurer. Känner mig redan stark som en oxe och blir därmed livsfarlig när det vankas squash på fredag.

Slutsats:
Tysken tycker att medicin borde göra susen. Dubblar därför dosen av all medicin jag redan har (vilket för mig låter totalt vansinnigt) och hoppas på att det dödar sjukan för gott. Lägger dessutom till medicin mot benskörhet + vitaminer (hoppas inte svenska dopingspolisen håller till i rackethallen på fredag). Ska dessutom in på behandlling och vidare undersökning under nästa vecka, vilket gör att jag missar Trysil-resan. Pisstråkigt, men så är det sometimes.

u

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0