dlovgren

Jag hade forestallt mig att Indien skulle bli nagonting extra. Jag hade ocksa forvantat mig att det skulle bli chockerande jobbigt och kanske till och med obehagligt emellanat. Jag kan nos saga att jag sett och upplevt allt utom doda manniskor har, an sa lange.
Utanfor cafet jag nu sitter pa star det en massa kossor. Nagra snubbar forsokte salja haschihasch nar jag gick in. Gatan utanfor ser ut - och luktar - som en soptripp. Manniskor stirrar, drar och forsoker salja saker till mig. Allting ser ut och later hogt. Det ar manniskor och fordon overallt.

Anda kanns det har forbannat bra och enbart spannande!

Sen har vi haft en forbannad tur, jag och syrran. Hade jag inte gatt ut pa den dar promenaden igar, sa hade vi inte mot Vikash, och darfor heller inte Imran och hans vanner. Utan dem hade de tva forsta dagarna har inet vart i narheten sa bra som de faktiskt varit.

Trafiklen imponerar pa mig. Det ar tuk-tuks, kossor, cyklister, bilar, motorcyklar, forgangare och lastbilar - ovarallt! Anda flyter det hela tiden och inte en olycka har vi sett. Folk bara kor. Och tutar. Dt racker sa.

Vantar pa att forsta diareen ska komma.

Provade pa tuggtobak igar. Alla man har gar runt och tuggar pa tobak. Tuggar, spottar, tuggar, spottar. Aven chaufforerna gor det. Kande mig darfor tvungen att prova. Av Vikash och en massa random inders skratt att doma, sa tacklade jag nog inte den dar tobaken sa bra. Dom tyckte det var stor humor, men uppskattade mitt forsok att leka indier och bjod mig darfor pa en kopp chai. Sa funkar Indien. Tacksamhet, humor och chai.